igår. Lite som "ny på jobbet" med lösenord som gått ut pga längesen de användes (för jag hade ju såklart kommit ihåg dom om dom hade funkat...) Idag är det den 16e och vår lilla fisunge skulle blivit 1år och 8 mån :( Så ofattbart, jag tar det fortfarande inte till mig till fullo. Mötte en dam igår som nyss mist sin man. Hon frågade mig hur det är. Jag svarade henne att det är väl ungefär som med dig... Ja, som ett vakuum då sa hon. Mm, det är en himla bra beskrivning... Ett töcken, en bubbla man bara vill punktera för att allt ska bli som förut, fast bättre.

ska jag börja jobba igen. Närmare bestämt på tisdag. Jag behöver komma in i rutiner igen och kommer köra på full tid, funkar inte det så får jag backa tillbaka. Jag tror ju inte riktigt på att man bara dör och sen är borta- allt blir svart liksom... Så jag bad en tjej i en FB grupp att läsa av foton på lilla M. Hon vet inget från början och det jag fick tillbaka var förbluffande och så träffande. Det värmde mitt hjärta! Jag har fått på tok för många tecken från de mina på "andra sidan" för att vifta bort det som tillfälligheter. Även lilla M gör sig påmind vilket känns ljuvligt! Ni som tycker jag svamlar nu- tyck gärna det men racka inte ner på mig för det som är min verklighet- jag respekterar att ni tror annorlunda. Idag blir det att hämta mer betongalster som Malin fixar. Superfina! Middag med grannarna står också på schemat. BRB

för att slippa tänka... Planerat begravning, ringt jobbiga samtal, haft vidriga möten, rensat ut hjälpmedel, hjälpt maken bygga altan, målat huset, sytt gardiner, handlat inredning. Med autopiloten inkopplad- för att inte behöva känna efter. När allt är gjort och man börjar tänka. Usch och fy fan! Kuratorbesök är inplanerat och det känns som att det behövs men mitt inre skriker NEJ!! Jag kommer få lov att börja bearbeta och gräva i mitt inre. Det har inte varit verkligt på riktigt förut. Jag vill inte att det ska bli det heller. Jag kan leva i min bubbla. Blunda och hålla för öronen. Det går bra. Älskade lillfisen vad jag saknar dig <3 / Världens stoltaste mormor till världens finaste barnbarn

jag i sömnen hör mina döttrar skrika i kör MAMMA!! Hjärtklappning big time och sen var det svårt att somna om. Klockan var då 04.11 Det hade nåt med Miranda att göra men jag minns inte om jag drömde nåt innan. Somnade om till slut och vaknade igen 8.30 Gick upp och kollade lillans viloplats. Spelade låtarna från begravningen och Babblarna. Satt i gräset hos henne... Vårt ljus hade brunnit ut så jag gick hem och hämtade ett nytt som jag tog dit och tände. Tände även ljuset som slocknat.

lagd bakom oss. Man ska inte behöva vara med om att begrava sitt barn/ barnbarn. Det är inte rätt. Det var jordbegravning och jag fick tillsammans med min man, Anton och Denises pappa bära kistan. Jag har haft sån ångest så jag tror inte ni förstår. Innan. Dagen D var jag fokuserad på uppgiften, så fokuserad man nu kan bli... Det var en jobbig begravning såklart men den var så fin <3 Vacker sång och sånger som betydde mycket och verkligen var Miranda. Nu ska vi försöka ta in detta ohyggliga bara... Det är ju så att man inte förstår fortfarande. Vet inte hur man ska må när det sjunker in. Det är inte bara tråkigheter i vårt liv just nu. Denise och hennes Anton förlovade sig idag. Så roligt och hon är så värd all lycka- ja han med såklart. Sen är det så finurligt att vi från vår altan ser upp till Mirandas grav och ljusen som brinner på kvällen. Så bra plats :) BRB

Fina hjärtat från oss

en massa tunga saker. Den tyngsta är nu kvar. Det känns liksom "skönt" efteråt. Som en liten lättnad- då var det gjort också... Liksom. Nog är det förunderligt att man fortfarande står på benen och inte har förvandlats till en geléklump. Men det är ju så finurligt att hjärnan tar inte in mer smärta än den kan hantera. Min verkar nått smärtgränsen för nu för jag känner att den är avstängd. Det är långt ifrån klart med allt och känslomässigt har jag inte kommit så långt. Kommer väl mer när allt är över och jag inte behöver rodda så mycket praktiska saker. Idag är min och makens 5-åriga bröllopsdag. Det lär vi fira. Våra liv, vi som är omkring, går ju trots allt vidare. Vi kommer dock aldrig glömma denna lilla unge som på många vis kändes som en vis gammal dam i bebiskropp. Älskade, saknade, ljuvliga Miranda. Om du visste vad du fattas oss. Föralltid din mormor <3 Igår var vi och lämnade saker du skulle "ha med dig". Njut nu av den frid din kropp äntligen fick och kom gärna och busa när du vill. Du är lika välkommen som alltid.

att ta itu med är det... Men jag kommer att finnas där. Blir så förbannad på folk som inte begriper bättre än att i denna situation anklaga och leta anledningar att få sura ihop. Deras problem mer än vårt- vi gör som vi alltid gjort. Kämpar på och folk får lösa sitt precis så som vi försöker traggla på med vårt. Var och hämtade jättefina betongfigurer hos Mofsbetong. Lite änglar, nallar och kors. Blev så fint på plats men kommer behöva fler ;)

vi åkte iväg på en båttripp med fina vännerna till fina vänner. Så gott för kropp och själ. Vi fick även lite sol på näsan och fiskarna fick lite Mmm... ;)