Din kropp sade ifrån och du inte orkade mer. 1 år av saknad men även många minnen, minnen som sitter i huvud och kropp men även många fina bilder, filmer och händelser. Vi hann med en del- långt mer än många andra mormödrar hinner med sina barnbarn på en mer normal livstid. Du var mitt första barnbarn precis som jag var min farmor och farfars första. Farmor sa alltid "det är något alldeles särskilt med första barnbarnet". Jo, tack ;)!! Nä men det var nåt speciellt, nåt ogreppbart. Som ett 6e sinne. Jag kände på mig saker som hon ville förmedla- ibland tror jag det var nån sorts telepati. Hur ska man annars förklara att jag gjorde det jag gjorde och som sedan flera av varandra oberoende medium bekräftat på ett eller annat sätt. Vissa av dom vet inte ens vilka vi är. Jag tänker inte försöka omvända nån som är av annan uppfattning än jag och hoppas på samma respekt tillbaka. Idag har jag tänt ljus, gråtit några skvättar (det händer annars med men inte lika ofta som förut och mer "behärskat") Denise, Lovisa och jag var förbi graven men hann inte plantera så Lovisa fick hjälpa oss med det. Det blir en tur efter jobbet och tända ljus och fixa lite.

Skrutt ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mirandas lillasyster alltså. Hon har temperament och humör. Om hon vill till sin mamma så ser hon minsann till att det sker! Slutar inte skrika (hysteriskt, som om man slagit henne) förräns hon är i sin mors eller fars trygga famn. Nu har vi haft m...

Är vi båda vad det verkar- ja rent av alla tre. Denise är ute och rider och jag får vara en liten stund med Amber innan jag vilar igen... Jag har för första gången fått ge liten mat. Hennes premiär med morotspuré även. Det var gott!! Lite gröt till "...

Försvann så tog hon även blogglusten med sig. Hon är i tankarna varje dag och hela tiden. Vissa dagar är fortfarande gråtiga, det är mer sällan nu. Idag var hennes lillasyster på besök och jag fick den stora äran att ha henne alldeles för mig själv...

I drömmarnas värld, fast det kändes så verkligt och som om jag ändå var vaken. Jag vaknade även till emellan, kollade på klockan och återgick till där vi var. Vår lilla älskade änglabebis var hos mig... Hon var jätteglad och skrattade, kramades och h...

Är det att vara mormor för andra gången. Denna skiljer sig markant på många vis. Inte bara pga att Amber skrek direkt (underbart) utan även att vi inte fått träffa underverket än (ja, jag längtar som en tok) för att lilla familjen har sagt ifrån å de...