Känslosam dag. Ytspänning i ögonen flera gånger idag... Tänker alltid på vår lilla ängel- flera gånger om dagen. Idag har varit extra "saknig". Kommer på nu att det är den 25 och det är såklart förklaringen... Fast hur är det möjligt att kroppen fattar innan jag själv gör det? 3 månader sen idag som det ofattbara, gräsliga inträffade. Har det något samband med min väckning 03.30 imorse? En förunderlig dag detta... Mommo älskar dig i oändlighet fina fisunge <3

Separationer. Speciellt såna som är "slutgiltiga". Jag har ju ännu inte kommit över farmors död fast det är över 20 år sedan. Hur ska jag nånsin komma över mitt barnbarns bortgång? Det är omänskligt, det är det verkligen. Jag jobbar nu på att hela min kropp- så kanske jag får lugn i psyke och själ i samma veva. Dessa vackra dagar hjälper ju till. Har även bokat in mig på gym idag. Jag gillar ju att träna. Det blir ett sätt att avreagera sig på även. Denise och jag har ju även vårt egna sätt att deala med sorgen som känns väldigt tröstande. Via mediala människor. Ja, ni får tycka vad ni vill. Det ger oss tröst och förhoppningar. Jag är så glad och tacksam trots allt att få vara en del i allt detta (med risk för att bli tjatig) och så stolt över hur Denise hanterade det hela. Både då och nu. Hon gör helt rätt i att vara i stallet och göra andra måbrasaker. Ingen vet hur hon har det, inte jag heller. Alla hanterar saken på sitt sätt.

Många som lämnat oss detta år, hoppas nästa blir bättre. Kram till er alla därute som stöttar oss i detta. <3