Får jag berätta om vårat nya barnbarn som bakas på - förhoppningsvis låg värme och lång tid. Det första körde microvarianten och hade ju liite för bråttom i vårt tycke då hon tyckte att mormor skulle "ta emot" henne. Nu borde allt gå rätt denna gång om det finns nån form av karma och rättvisa, som jag ändå väljer att tro att det gör. Denna lilla under uppbyggnad skapelse är så varmt välkommen och kommer vara vårt balsam för själen. Vi vill och kommer aldrig glömma vårt första barnbarn- hur kan man? Hon var vår ögonöppnare och ledstjärna- är fortfarande. Det hon gjorde med oss denna korta stund på jorden hade vi aldrig kunnat lära oss nånsin av någon annan/ en text i en bok. Ta hand om det ni har- när ni har det. Skjut aldrig upp ett besök av en när och kär, man vet inte hur lång tid man har på jorden. Det gäller även fullt friska, unga människor.


Åter till bebisbulan, mormors nr 2, låter kanske konstigt men jag har väntat länge på den. En del kan tycka det känns tidigt men jag har väntat och längtat till det här. Jag vet att min dotter behöver detta och då är det precis det jag, och fler med mig behöver också. Det är inte för tidigt inpå... Miranda hade varit 2 1/2 nu lite drygt och det är helt normalt att skaffa syskon då, om man nu måste förklara det. Nu finns det alltid folk som "vet" men dom stackarna hade haft det jobbigt om dom varit med sen första dagen lilla M såg dagsljuset (eller mer skymningen och ambulansinnerbelysningen) och hur vi hanterat allt på vårt vis, så som vi känt varit rätt för oss. Det har lärt även mig att inte döma. Man vet inte vad som ligger bakom folks skruvade beslut eller beteende. Detta nya barnbarn är varmt välkommet och vi ska nog se till att det uppskattar vårt skruvade sällskap. Lilla bebisbula- varmt välkommen är du, så även av din syster i himlen har vi förstått. Till dig, fisunge ovan molnen- dig glömmer man inte <3

 

Wiska

29 juli 2016 15:14

Grattis Grattis Kram ❤️️😘👶🏼

Veronica Rosqvist

2 januari 2017 11:08

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mirandas lillasyster alltså. Hon har temperament och humör. Om hon vill till sin mamma så ser hon minsann till att det sker! Slutar inte skrika (hysteriskt, som om man slagit henne) förräns hon är i sin mors eller fars trygga famn. Nu har vi haft m...

Är vi båda vad det verkar- ja rent av alla tre. Denise är ute och rider och jag får vara en liten stund med Amber innan jag vilar igen... Jag har för första gången fått ge liten mat. Hennes premiär med morotspuré även. Det var gott!! Lite gröt till "...

Försvann så tog hon även blogglusten med sig. Hon är i tankarna varje dag och hela tiden. Vissa dagar är fortfarande gråtiga, det är mer sällan nu. Idag var hennes lillasyster på besök och jag fick den stora äran att ha henne alldeles för mig själv...

I drömmarnas värld, fast det kändes så verkligt och som om jag ändå var vaken. Jag vaknade även till emellan, kollade på klockan och återgick till där vi var. Vår lilla älskade änglabebis var hos mig... Hon var jätteglad och skrattade, kramades och h...

Är det att vara mormor för andra gången. Denna skiljer sig markant på många vis. Inte bara pga att Amber skrek direkt (underbart) utan även att vi inte fått träffa underverket än (ja, jag längtar som en tok) för att lilla familjen har sagt ifrån å de...