Är det att vara mormor för andra gången. Denna skiljer sig markant på många vis. Inte bara pga att Amber skrek direkt (underbart) utan även att vi inte fått träffa underverket än (ja, jag längtar som en tok) för att lilla familjen har sagt ifrån å det bestämdaste att "ni kommer när vi säger att ni får". Bästa!! Jag är satt på bänken och vet ni?- Jag älskar't!! Det är ju så här det ska vara. Jag bad om mms med bebislukt i igår och fick ljuvliga bilder tillbaka. Nästan att jag kunde borra in näsan i nacken och få det långa, tjocka, ljusa, mjuka bebishåret i näsan. Mys! Jag kan vänta, jag kan vänta, jag kan.... Snart hoppas jag dock på grönt ljus! Kram på er alla

Förstår ni att man vill bebisgosa? Men jag hinner <3

 

Bibbi

2 januari 2017 14:05

Du kan vänta! 😉 Tids nog får du sniffa liten Amber. 😍 Är så otroligt glad för din och familjens skull. ☺️Det är inte något som slår mormor farmors rollen ell morfar farfarsrollen. VI BARA ÄLSKAR DET! ❤️❤️❤️ UNDERBART! Ta hand om er. ❤️❤️❤️

Veronica Rosqvist

2 januari 2017 14:20

Tack!! Ja jag hinner- och då blir det massa gos

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mirandas lillasyster alltså. Hon har temperament och humör. Om hon vill till sin mamma så ser hon minsann till att det sker! Slutar inte skrika (hysteriskt, som om man slagit henne) förräns hon är i sin mors eller fars trygga famn. Nu har vi haft m...

Är vi båda vad det verkar- ja rent av alla tre. Denise är ute och rider och jag får vara en liten stund med Amber innan jag vilar igen... Jag har för första gången fått ge liten mat. Hennes premiär med morotspuré även. Det var gott!! Lite gröt till "...

Försvann så tog hon även blogglusten med sig. Hon är i tankarna varje dag och hela tiden. Vissa dagar är fortfarande gråtiga, det är mer sällan nu. Idag var hennes lillasyster på besök och jag fick den stora äran att ha henne alldeles för mig själv...

I drömmarnas värld, fast det kändes så verkligt och som om jag ändå var vaken. Jag vaknade även till emellan, kollade på klockan och återgick till där vi var. Vår lilla älskade änglabebis var hos mig... Hon var jätteglad och skrattade, kramades och h...

Jag känner dock att det är dags nu. Det är ju en "mormorsblogg" det här. Då mitt första barnbarn inte finns med oss kroppsligen så har jag inte haft så mycket att tillägga utan att bli tjatig. Jag kanske kommer tjata framöver, vem vet?! ;) Jag ska fö...