Det, mina vänner är stort. Det har inte hänt på länge. Ser fram emot helgen som kommer. Träffa goda vänner i Bjurs och koppla av. Det ger mig distans till mitt "grubblande" och jag känner att jag blir starkare, sakta men säkert. Självklart kommer jag ha mina stunder, jag kommer aldrig glömma vår lilla och vissa dagar är jobbigare än andra. Denna jobbigaste tid på året kommer hamna bakom oss. Julen och 2-års dagen... Gräsligt, riktigt. Vi flydde ju till husvagnen på juldagen och 2-års dagen tillbringades hos Denise och Anton en stund med bildspel och minnen. Vi planerar även för sportlovet då vi åker upp, som det verkar, hela högen. Alla barn med respektive, hundar och hela tjofräset till Bjurs. Det blir supermysigt!! Jag har även en plan för mig själv att jag i februari ska försöka "få lite distans" till det som tynger mig. Det kommer inte bli lätt. Dels har det varit tungt länge- ofta väldigt mysigt och sån kärlek men det var ingen långvarig känsla. Det avbröts av andningsuppehåll, kramper, sjukhusbesök mm. En ständig oro i 2 år nu (jag var orolig även innan förlossningen men det går inte att jämföra med vad som blev). Man vänjer sig liksom vid att vara i det. Jag vet ju att Miranda inte vill att mommo håller på och nojar. Tankarna på Miranda dyker upp hela tiden och jag vill ju egentligen inte att det "försvinner" (det kommer det ju inte göra) men nu när de dyker upp så ligger såklart min oro hos Denise. Hur mår hon? Hon har Anton och jag måste sluta noja!! Det ska ske i februari. Tankar på Miranda ska vara kvar- oron ska bort!! Jag måste skärpa mig, så får det bli. Jag vet att jag kommit en bit på väg men det får ta den tid det tar med sorgearbetet. Jag har iallafall planer- det ni ;)

Många ljus var tända i lördags på hennes 2-års dag <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mirandas lillasyster alltså. Hon har temperament och humör. Om hon vill till sin mamma så ser hon minsann till att det sker! Slutar inte skrika (hysteriskt, som om man slagit henne) förräns hon är i sin mors eller fars trygga famn. Nu har vi haft m...

Är vi båda vad det verkar- ja rent av alla tre. Denise är ute och rider och jag får vara en liten stund med Amber innan jag vilar igen... Jag har för första gången fått ge liten mat. Hennes premiär med morotspuré även. Det var gott!! Lite gröt till "...

Försvann så tog hon även blogglusten med sig. Hon är i tankarna varje dag och hela tiden. Vissa dagar är fortfarande gråtiga, det är mer sällan nu. Idag var hennes lillasyster på besök och jag fick den stora äran att ha henne alldeles för mig själv...

I drömmarnas värld, fast det kändes så verkligt och som om jag ändå var vaken. Jag vaknade även till emellan, kollade på klockan och återgick till där vi var. Vår lilla älskade änglabebis var hos mig... Hon var jätteglad och skrattade, kramades och h...

Är det att vara mormor för andra gången. Denna skiljer sig markant på många vis. Inte bara pga att Amber skrek direkt (underbart) utan även att vi inte fått träffa underverket än (ja, jag längtar som en tok) för att lilla familjen har sagt ifrån å de...