Får jag berätta om vårat nya barnbarn som bakas på - förhoppningsvis låg värme och lång tid. Det första körde microvarianten och hade ju liite för bråttom i vårt tycke då hon tyckte att mormor skulle "ta emot" henne. Nu borde allt gå rätt denna gång om det finns nån form av karma och rättvisa, som jag ändå väljer att tro att det gör. Denna lilla under uppbyggnad skapelse är så varmt välkommen och kommer vara vårt balsam för själen. Vi vill och kommer aldrig glömma vårt första barnbarn- hur kan man? Hon var vår ögonöppnare och ledstjärna- är fortfarande. Det hon gjorde med oss denna korta stund på jorden hade vi aldrig kunnat lära oss nånsin av någon annan/ en text i en bok. Ta hand om det ni har- när ni har det. Skjut aldrig upp ett besök av en när och kär, man vet inte hur lång tid man har på jorden. Det gäller även fullt friska, unga människor.


Åter till bebisbulan, mormors nr 2, låter kanske konstigt men jag har väntat länge på den. En del kan tycka det känns tidigt men jag har väntat och längtat till det här. Jag vet att min dotter behöver detta och då är det precis det jag, och fler med mig behöver också. Det är inte för tidigt inpå... Miranda hade varit 2 1/2 nu lite drygt och det är helt normalt att skaffa syskon då, om man nu måste förklara det. Nu finns det alltid folk som "vet" men dom stackarna hade haft det jobbigt om dom varit med sen första dagen lilla M såg dagsljuset (eller mer skymningen och ambulansinnerbelysningen) och hur vi hanterat allt på vårt vis, så som vi känt varit rätt för oss. Det har lärt även mig att inte döma. Man vet inte vad som ligger bakom folks skruvade beslut eller beteende. Detta nya barnbarn är varmt välkommet och vi ska nog se till att det uppskattar vårt skruvade sällskap. Lilla bebisbula- varmt välkommen är du, så även av din syster i himlen har vi förstått. Till dig, fisunge ovan molnen- dig glömmer man inte <3

Din kropp sade ifrån och du inte orkade mer. 1 år av saknad men även många minnen, minnen som sitter i huvud och kropp men även många fina bilder, filmer och händelser. Vi hann med en del- långt mer än många andra mormödrar hinner med sina barnbarn på en mer normal livstid. Du var mitt första barnbarn precis som jag var min farmor och farfars första. Farmor sa alltid "det är något alldeles särskilt med första barnbarnet". Jo, tack ;)!! Nä men det var nåt speciellt, nåt ogreppbart. Som ett 6e sinne. Jag kände på mig saker som hon ville förmedla- ibland tror jag det var nån sorts telepati. Hur ska man annars förklara att jag gjorde det jag gjorde och som sedan flera av varandra oberoende medium bekräftat på ett eller annat sätt. Vissa av dom vet inte ens vilka vi är. Jag tänker inte försöka omvända nån som är av annan uppfattning än jag och hoppas på samma respekt tillbaka. Idag har jag tänt ljus, gråtit några skvättar (det händer annars med men inte lika ofta som förut och mer "behärskat") Denise, Lovisa och jag var förbi graven men hann inte plantera så Lovisa fick hjälpa oss med det. Det blir en tur efter jobbet och tända ljus och fixa lite.

Skrutt ?