Din kropp sade ifrån och du inte orkade mer. 1 år av saknad men även många minnen, minnen som sitter i huvud och kropp men även många fina bilder, filmer och händelser. Vi hann med en del- långt mer än många andra mormödrar hinner med sina barnbarn på en mer normal livstid. Du var mitt första barnbarn precis som jag var min farmor och farfars första. Farmor sa alltid "det är något alldeles särskilt med första barnbarnet". Jo, tack ;)!! Nä men det var nåt speciellt, nåt ogreppbart. Som ett 6e sinne. Jag kände på mig saker som hon ville förmedla- ibland tror jag det var nån sorts telepati. Hur ska man annars förklara att jag gjorde det jag gjorde och som sedan flera av varandra oberoende medium bekräftat på ett eller annat sätt. Vissa av dom vet inte ens vilka vi är. Jag tänker inte försöka omvända nån som är av annan uppfattning än jag och hoppas på samma respekt tillbaka. Idag har jag tänt ljus, gråtit några skvättar (det händer annars med men inte lika ofta som förut och mer "behärskat") Denise, Lovisa och jag var förbi graven men hann inte plantera så Lovisa fick hjälpa oss med det. Det blir en tur efter jobbet och tända ljus och fixa lite.

Skrutt ?