Mirandas lillasyster alltså. Hon har temperament och humör. Om hon vill till sin mamma så ser hon minsann till att det sker! Slutar inte skrika (hysteriskt, som om man slagit henne) förräns hon är i sin mors eller fars trygga famn.
Nu har vi haft mer kvalitetstid, hon har varit gladare och vi har fått chansen att komma lilla damen närmare. Hon släpper inte in vem som helst på livet. Det är bra när man vet vad man vill ;)
Det har varit guld värt för oss och jag har ju såklart undrat i mitt stilla sinne hur vi ska kunna vara barnvakt om hon börjar ge hals. Det skär i mormorshjärtat när hon blir så fruktansvärt ledsen.
Nu finns det hopp! Hon är ljuvlig det lilla livet och förgyller vårt liv med sin blotta existens.
Rätt som det är så kommer hon och stannar själv. Jo vi har haft några ensamma timmar här och där men liksom mer på riktigt. Men det är inte bråttom.

Här campar hon på vår altan :)

Ett vattenland ska hon såklart ha

Lite bad i stort badkar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är vi båda vad det verkar- ja rent av alla tre. Denise är ute och rider och jag får vara en liten stund med Amber innan jag vilar igen... Jag har för första gången fått ge liten mat. Hennes premiär med morotspuré även. Det var gott!! Lite gröt till "...

Försvann så tog hon även blogglusten med sig. Hon är i tankarna varje dag och hela tiden. Vissa dagar är fortfarande gråtiga, det är mer sällan nu. Idag var hennes lillasyster på besök och jag fick den stora äran att ha henne alldeles för mig själv...

I drömmarnas värld, fast det kändes så verkligt och som om jag ändå var vaken. Jag vaknade även till emellan, kollade på klockan och återgick till där vi var. Vår lilla älskade änglabebis var hos mig... Hon var jätteglad och skrattade, kramades och h...

Är det att vara mormor för andra gången. Denna skiljer sig markant på många vis. Inte bara pga att Amber skrek direkt (underbart) utan även att vi inte fått träffa underverket än (ja, jag längtar som en tok) för att lilla familjen har sagt ifrån å de...

Jag känner dock att det är dags nu. Det är ju en "mormorsblogg" det här. Då mitt första barnbarn inte finns med oss kroppsligen så har jag inte haft så mycket att tillägga utan att bli tjatig. Jag kanske kommer tjata framöver, vem vet?! ;) Jag ska fö...