Mirandas lillasyster alltså. Hon har temperament och humör. Om hon vill till sin mamma så ser hon minsann till att det sker! Slutar inte skrika (hysteriskt, som om man slagit henne) förräns hon är i sin mors eller fars trygga famn.
Nu har vi haft mer kvalitetstid, hon har varit gladare och vi har fått chansen att komma lilla damen närmare. Hon släpper inte in vem som helst på livet. Det är bra när man vet vad man vill ;)
Det har varit guld värt för oss och jag har ju såklart undrat i mitt stilla sinne hur vi ska kunna vara barnvakt om hon börjar ge hals. Det skär i mormorshjärtat när hon blir så fruktansvärt ledsen.
Nu finns det hopp! Hon är ljuvlig det lilla livet och förgyller vårt liv med sin blotta existens.
Rätt som det är så kommer hon och stannar själv. Jo vi har haft några ensamma timmar här och där men liksom mer på riktigt. Men det är inte bråttom.

Här campar hon på vår altan :)

Ett vattenland ska hon såklart ha

Lite bad i stort badkar