lagd bakom oss. Man ska inte behöva vara med om att begrava sitt barn/ barnbarn. Det är inte rätt. Det var jordbegravning och jag fick tillsammans med min man, Anton och Denises pappa bära kistan. Jag har haft sån ångest så jag tror inte ni förstår. Innan. Dagen D var jag fokuserad på uppgiften, så fokuserad man nu kan bli... Det var en jobbig begravning såklart men den var så fin <3 Vacker sång och sånger som betydde mycket och verkligen var Miranda. Nu ska vi försöka ta in detta ohyggliga bara... Det är ju så att man inte förstår fortfarande. Vet inte hur man ska må när det sjunker in. Det är inte bara tråkigheter i vårt liv just nu. Denise och hennes Anton förlovade sig idag. Så roligt och hon är så värd all lycka- ja han med såklart. Sen är det så finurligt att vi från vår altan ser upp till Mirandas grav och ljusen som brinner på kvällen. Så bra plats :) BRB

Fina hjärtat från oss

 

Sofie

22 augusti 2015 23:07

Du är en av de starkaste människor jag känner! Alla ni va så starka i torsdags och det va så sorgligt men vackert och fint!

Veronica Rosqvist

31 augusti 2015 13:01

Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mirandas lillasyster alltså. Hon har temperament och humör. Om hon vill till sin mamma så ser hon minsann till att det sker! Slutar inte skrika (hysteriskt, som om man slagit henne) förräns hon är i sin mors eller fars trygga famn. Nu har vi haft m...

Är vi båda vad det verkar- ja rent av alla tre. Denise är ute och rider och jag får vara en liten stund med Amber innan jag vilar igen... Jag har för första gången fått ge liten mat. Hennes premiär med morotspuré även. Det var gott!! Lite gröt till "...

Försvann så tog hon även blogglusten med sig. Hon är i tankarna varje dag och hela tiden. Vissa dagar är fortfarande gråtiga, det är mer sällan nu. Idag var hennes lillasyster på besök och jag fick den stora äran att ha henne alldeles för mig själv...

I drömmarnas värld, fast det kändes så verkligt och som om jag ändå var vaken. Jag vaknade även till emellan, kollade på klockan och återgick till där vi var. Vår lilla älskade änglabebis var hos mig... Hon var jätteglad och skrattade, kramades och h...

Är det att vara mormor för andra gången. Denna skiljer sig markant på många vis. Inte bara pga att Amber skrek direkt (underbart) utan även att vi inte fått träffa underverket än (ja, jag längtar som en tok) för att lilla familjen har sagt ifrån å de...