för att slippa tänka... Planerat begravning, ringt jobbiga samtal, haft vidriga möten, rensat ut hjälpmedel, hjälpt maken bygga altan, målat huset, sytt gardiner, handlat inredning. Med autopiloten inkopplad- för att inte behöva känna efter. När allt är gjort och man börjar tänka. Usch och fy fan! Kuratorbesök är inplanerat och det känns som att det behövs men mitt inre skriker NEJ!! Jag kommer få lov att börja bearbeta och gräva i mitt inre. Det har inte varit verkligt på riktigt förut. Jag vill inte att det ska bli det heller. Jag kan leva i min bubbla. Blunda och hålla för öronen. Det går bra. Älskade lillfisen vad jag saknar dig <3 / Världens stoltaste mormor till världens finaste barnbarn

 

Bibbi

31 augusti 2015 15:46

Känner med dej ända in i ❤roten. Så mycket som kärleken till ens barnbarn är. ALLT. Ingen, ingen vill kasta in handduken någonsin. Gör nu allt du kan för att hela dej + lite till. Stumpan finns med dej alla dagar.
DU BEHÖVS. DU ÄR FORTFARANE VIKTIG. Kramar om. ❤❤❤

Veronica Rosqvist

31 augusti 2015 20:46

Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mirandas lillasyster alltså. Hon har temperament och humör. Om hon vill till sin mamma så ser hon minsann till att det sker! Slutar inte skrika (hysteriskt, som om man slagit henne) förräns hon är i sin mors eller fars trygga famn. Nu har vi haft m...

Är vi båda vad det verkar- ja rent av alla tre. Denise är ute och rider och jag får vara en liten stund med Amber innan jag vilar igen... Jag har för första gången fått ge liten mat. Hennes premiär med morotspuré även. Det var gott!! Lite gröt till "...

Försvann så tog hon även blogglusten med sig. Hon är i tankarna varje dag och hela tiden. Vissa dagar är fortfarande gråtiga, det är mer sällan nu. Idag var hennes lillasyster på besök och jag fick den stora äran att ha henne alldeles för mig själv...

I drömmarnas värld, fast det kändes så verkligt och som om jag ändå var vaken. Jag vaknade även till emellan, kollade på klockan och återgick till där vi var. Vår lilla älskade änglabebis var hos mig... Hon var jätteglad och skrattade, kramades och h...

Är det att vara mormor för andra gången. Denna skiljer sig markant på många vis. Inte bara pga att Amber skrek direkt (underbart) utan även att vi inte fått träffa underverket än (ja, jag längtar som en tok) för att lilla familjen har sagt ifrån å de...