Dagen började 05.45, åkte med mannen i mitt liv in till hans jobb, städade där och på UA- som varje vecka (aldrig förr så här tidigt dock). Tog en tur i Fagerskogen, intervallträning ca 1tim. Sen hem till mina godingar. Jag tänkte ta en dusch men Miranda bad om att få bada med mormor. Vem kan säga nej? ;) Jag trixade ner oss i badet, tror Miranas fötter hann nudda vattnet när det brakar lös. Den lilla rackaren bajsar i badet... Jaja, börja om bara... :D Vi tog en tur på stan när vi till slut luktade gott. Hemma hos dom igen så sov Miranda och när hon vaknade var jag jättetrött så då lade jag henne på mig och så somnade vi. Mys! Sen handlade vi innan vi åkte hem och väl hemma saknade jag Lovisa som borde vara hemma men inte var det. Jag ringde runt till alla tänkbara- ingen visste... Hjälp!! :0 Efter en bra stund hittade Jimpa henne sovandes på altanen. Puh!! Hunnit med att pyssla till Lovisas gamla vagn med. Det är konstigt det här med hur fel det blir när man lägger sig platt och lyssnar blint på vad andra säger. Kan vara för att dom titulerar sig läkare, sköterskor och dietister mm mm. Dom har hela tiden konstaterat att Miranda går upp dåligt i vikt och är liten i övrigt. Kanhända kommer det vara så i framtiden med... Vi har då givit henne lite mer pulver. Jösses- dietisten blev alldeles till sig. Hon ville vara med när vi ändrade i maten... Jaja då fick hon det. Mängden mat räknas ut på Mirandas vikt, inte vikten i förhållande till längden utan bara vikten. Om hon då inte går upp som hon ska så får hon ju inte så mycket mer mat heller... Nu kör vi vårt race med magkänslan och Mirandas hälsa i fokus. Vi kan inte längre räkna revbenen och hon är mycket piggare och mer "med". Ska bli spännande och se vad hon väger i morgon. Nä, godnatt. BRB

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mirandas lillasyster alltså. Hon har temperament och humör. Om hon vill till sin mamma så ser hon minsann till att det sker! Slutar inte skrika (hysteriskt, som om man slagit henne) förräns hon är i sin mors eller fars trygga famn. Nu har vi haft m...

Är vi båda vad det verkar- ja rent av alla tre. Denise är ute och rider och jag får vara en liten stund med Amber innan jag vilar igen... Jag har för första gången fått ge liten mat. Hennes premiär med morotspuré även. Det var gott!! Lite gröt till "...

Försvann så tog hon även blogglusten med sig. Hon är i tankarna varje dag och hela tiden. Vissa dagar är fortfarande gråtiga, det är mer sällan nu. Idag var hennes lillasyster på besök och jag fick den stora äran att ha henne alldeles för mig själv...

I drömmarnas värld, fast det kändes så verkligt och som om jag ändå var vaken. Jag vaknade även till emellan, kollade på klockan och återgick till där vi var. Vår lilla älskade änglabebis var hos mig... Hon var jätteglad och skrattade, kramades och h...

Är det att vara mormor för andra gången. Denna skiljer sig markant på många vis. Inte bara pga att Amber skrek direkt (underbart) utan även att vi inte fått träffa underverket än (ja, jag längtar som en tok) för att lilla familjen har sagt ifrån å de...