Idag har jag fått papper på att min tjänstledighet gick igenom. Lycklig som få! Att få vara mer med mitt goa barnbarn är guld värt, att det gynnar min dotter är ju bara en bonus   Det börjar imorgon bitti med en resa till Uppsala då pegen på magen ska diskuteras. Jag åker med för att vara behjälplig med det som dyker upp. Ska även bli intressant att höra lite mer om det. Vi har bekanta som ligger inne nu och deras tös har precis gjort samma operation som Miranda kommer (antagligen) få genomgå. Har vi tid så skulle vi få komma förbi och hälsa på dom. Dom är kvar i Uppsala. Snällt av dom   Jag måste säga att mitt i allt stök som varit, där känslorna löper amok ibland, så har jag mött så många hjälpsamma och godhjärtade människor. Folk tjoar på gatan (folk man knappt känner) och frågar om Miranda, stannar och pratar, hjälper till och skänker möbler och annat man behöver när man inte har pengar och flyttar hemifrån   Fantastiskt tycker jag! Sen märker man exakt hur falska en del är även, men det är bara skönt att få det bekräftat så man kan sålla bort dom en gång för alla. Egotrippade människor märker jag att jag har extra svårt för, precis som för dom som gnäller över skitsaker... HALLÅ! Vi har ett barn här som inte höll på att klara livhanken. Man har fått andra värderingar, helt klart. Fokus på ren överlevnad.                                    Möblerna som vi fick till skänks, eller jättebilligt kommer också att hamna här så småningom tillsammans med annat jag piffat till. När jag inte "är mormor" så målar jag och pysslar med hemmet, syr och rör till   Nä, nu ska det styras upp här hemma en skvätt