Hur galet kan det bli? Från början och nu är det slut... Klart vi anat att detta skulle kunna ske. Trott att vi skulle vara förberedda om den dagen kom. Jag trodde den dagen skulle varit när du var ca 1 månad. Då var jag "beredd" men nu tyckte vi ju att du mådde bättre... Jag sa till dig att du var så duktig som inte storknade en enda gång på hela förra helgen. Stolt mommo! Men så har det ju hela tiden varit med dig- när vi slappnar av då drar du igång med nåt. Man undrar ju hur satans avslappnade vi var nu?! Du fattas oss. Vi var och sa farväl av våran käraste lilla idag- dig. En urjobbig grej. Pussa på kalla pannan och prata som jag alltid gör med dig. Med tårarna sprutande. Smeka panna och hår- du som är så håröm reagerade såklart inte. "Päta" som bara mommo gör, man kommer inte undan det även fast hjärtat slutat slå. Det är det vi just nu vet. Varför har vi ingen aning om mer än att vi själva räknat ut att din lilla kropp inte orkade mer stök nu. Det var nog. En djup suck och sen hjälpte inte HLR eller ambulanstrix. Vila nu i frid och låt våra andra nära och kära som redan är på plats ta hand om dig. Vi ses i Nangiala hjärtat <3