vimsan71

Direktlänk till inlägg 27 juli 2015

Fattar inte

Av Veronica Rosqvist - 27 juli 2015 00:13

Hur galet kan det bli? Från början och nu är det slut... Klart vi anat att detta skulle kunna ske. Trott att vi skulle vara förberedda om den dagen kom. Jag trodde den dagen skulle varit när du var ca 1 månad. Då var jag "beredd" men nu tyckte vi ju att du mådde bättre... Jag sa till dig att du var så duktig som inte storknade en enda gång på hela förra helgen. Stolt mommo! Men så har det ju hela tiden varit med dig- när vi slappnar av då drar du igång med nåt. Man undrar ju hur satans avslappnade vi var nu?! Du fattas oss. Vi var och sa farväl av våran käraste lilla idag- dig. En urjobbig grej. Pussa på kalla pannan och prata som jag alltid gör med dig. Med tårarna sprutande. Smeka panna och hår- du som är så håröm reagerade såklart inte. "Päta" som bara mommo gör, man kommer inte undan det även fast hjärtat slutat slå. Det är det vi just nu vet. Varför har vi ingen aning om mer än att vi själva räknat ut att din lilla kropp inte orkade mer stök nu. Det var nog. En djup suck och sen hjälpte inte HLR eller ambulanstrix. Vila nu i frid och låt våra andra nära och kära som redan är på plats ta hand om dig. Vi ses i Nangiala hjärtat <3

 
 
Ingen bild

Lovisa Gusén

27 juli 2015 00:32

😢 så hemskt och sorgligt! Jag tänker på er allesammans varenda minut. Sån fruktansvärd sorg och smärta ska man inte behöva utstå.
Kämpa på och ta hand om varandra och om Denise!

Sänder all min styrka till er 💞

 
Ingen bild

Zilan

27 juli 2015 00:40

Det går nog inte att föreställa sig hur jobbigt ni har det just nu, och jag har nog inte riktigt några ord som kan ge dig ens lite tröst. Ingen förälder ska någonsin behöva ta farväl av sitt barn. Jag beklagar er sorg av hela mitt hjärta och hoppas att det stöd och kärlek ni får från vänner och bekanta kan hjälpa er igenom er sorg och er saknad. Må hon få vila i frid och få skratta och springa fritt på en vacker äng var hon nu än är, utan att behöva ha ont. Sänder er en massa styrkekramar och kärlek.

 
Ingen bild

Annika

27 juli 2015 00:45

Livet kan vara för jäkla orättvist. Vila i frid lilla flicka. Du slipper kämpa nu ❤❤❤

 
Nadja

Nadja

27 juli 2015 05:34

Usch tårarna rinner, jag kan inte ens ana hur jobbigt det känns. Är så ledsen för eran skull 💕 tiden läker inte alla sår,tomheten kommer alltid att finnas. Men jag är säker på att hon har det bra nu hos alla änglar och kommer säkert att titta till er. Kram

http://www.homeoftheangel.se

 
Ingen bild

Tina Englund

27 juli 2015 09:22

Älskade älskade vän, ni har varit med om det värsta som kan hända, mist det vackraste och bästa man kan få och ha. Lider verkligen med er även om jag inte kan förstå och känna eran smärta för att jag aldrig varit där men jag kan misstänka hur det känns. Kram Tina

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Veronica Rosqvist - 18 juli 2017 06:23

Mirandas lillasyster alltså. Hon har temperament och humör. Om hon vill till sin mamma så ser hon minsann till att det sker! Slutar inte skrika (hysteriskt, som om man slagit henne) förräns hon är i sin mors eller fars trygga famn. Nu har vi haft m...

Av Veronica Rosqvist - 11 maj 2017 13:12

Är vi båda vad det verkar- ja rent av alla tre. Denise är ute och rider och jag får vara en liten stund med Amber innan jag vilar igen... Jag har för första gången fått ge liten mat. Hennes premiär med morotspuré även. Det var gott!! Lite gröt till "...

Av Veronica Rosqvist - 10 mars 2017 19:10


Försvann så tog hon även blogglusten med sig. Hon är i tankarna varje dag och hela tiden. Vissa dagar är fortfarande gråtiga, det är mer sällan nu. Idag var hennes lillasyster på besök och jag fick den stora äran att ha henne alldeles för mig själv...

Av Veronica Rosqvist - 1 februari 2017 06:51

I drömmarnas värld, fast det kändes så verkligt och som om jag ändå var vaken. Jag vaknade även till emellan, kollade på klockan och återgick till där vi var. Vår lilla älskade änglabebis var hos mig... Hon var jätteglad och skrattade, kramades och h...

Av Veronica Rosqvist - 2 januari 2017 10:56


Är det att vara mormor för andra gången. Denna skiljer sig markant på många vis. Inte bara pga att Amber skrek direkt (underbart) utan även att vi inte fått träffa underverket än (ja, jag längtar som en tok) för att lilla familjen har sagt ifrån å de...

Ovido - Quiz & Flashcards