kom gosungen för en hel helg hos oss. Hon blev inställd i hallen av en otroligt snygg brutta som kallade sig hennes mamma. På väg ut mot bilen tjoade hon medicindoser (jag lägger inte ner energi på att lära mig dom- det ändras hela tiden). Vi hade en mysig hemmakväll med tidig sänggång. Upp tidigt för att följa med moster på öppet hus på St: Iliansskolan. Många trodde att Jimpa och jag skaffat en liten.. ;)) Kul att träffa massa folk man inte sett på 100 ca år. Det var en tävling i klassen även i NO frågor. Både föräldrar och barn skulle svara... Jag kom 3a, woop woop!!! Vi gick och köpte hårfärg till Lovisa och blommor till grannen innan vi åkte hem igen, lunchdags för liten tös. Det är stressigt att ha småbarn med alla tider som ska passas. Jag höll nästan på att glömma ge medicinen på morgonen. Packade väska och fixade, väl i bilen frågar min otroligt kloke man om allt är med- mediciner å så... HJÄLP!!! Ut igen och hämta dom Lovisa slirade in på bredställ precis i tid till skolan... Väl hemma kom svärmor och fick hålla lillan som efter en stund började hosta och bli lite blå. Jag tog henne och Jimpa sa att hans mor blev lite blek om snoken, jag hade inte tid att kolla... Micke och Marie kom senare och lämnade bilen och tog en fika i kaoset som blir när lilla M anländer. Det är ett smärre apotek på köksön och grejer överallt + ingen tid att röja undan. Det är smällar man får ta! Trevligt att dom kom, vi pratade lite om vår vistelse hos dom i sommar i Malaga. Det blir trevligt! Vi gjorde oss i ordning för firande av grannen- som rymde till USA och fyllde 40 och trodde han skulle komma undan med det. Icke! Fantastisk plockmat bjöds det på och fruktsallad med glass och chokladsås till efterrätt. Lilla M fick smaka honungsmelon och ananas. Lördagsgodis är ju självklart att man ska få. Även kaka när vi fikade fick hon smaka. På det stora hela har det varit en urmysig helg. Lilla M är trött men det kan ha med kortisonbehandlingen att göra som nyss är påbörjad. För att få bukt på infantila spasmerna som blivit värre. Snart kommer hennes mamma och hämtar henne, hoppas och tror mig veta att hennes helg varit laddad med roligheter och Denisetid. Som hon är värd det. Varje dag är en fight, om inte fysiskt så psykiskt. Jag känner ju såklart av hennes mående och det blir dubbel smärta när lilla M inte är på topp. Jag oroar mig för båda- hela tiden. Jag vill med det inte ha ömkan eller tyck synd för jag är inget offer utan försöker se det positivt, leta fram det som är bra och hjälpa till så mycket jag förmår. Det är inte alltid jag kan- jag har ju inland annat för mig. Jobb bla. Då träder det dåliga samvetet in och det är inte alltid nådigt. Därför känns det så himla ljuvligt nu när det rasslar in assistenter och det verkar sakta men säkert ta form och bli nåt bra av det. En assistent framför allt har varit mycket och börjar känna sig bekväm. Hon verkar jättebra! Ville jobba även i helgen men då skulle ju lilla M hit... Det gillas. BRB

Jag och sköldis vill vara nära varann

Med svärmor

Vilar lite hos grannarna

Lördagsgodis med moffa

Mormor tog "mittihostankort" ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mirandas lillasyster alltså. Hon har temperament och humör. Om hon vill till sin mamma så ser hon minsann till att det sker! Slutar inte skrika (hysteriskt, som om man slagit henne) förräns hon är i sin mors eller fars trygga famn. Nu har vi haft m...

Är vi båda vad det verkar- ja rent av alla tre. Denise är ute och rider och jag får vara en liten stund med Amber innan jag vilar igen... Jag har för första gången fått ge liten mat. Hennes premiär med morotspuré även. Det var gott!! Lite gröt till "...

Försvann så tog hon även blogglusten med sig. Hon är i tankarna varje dag och hela tiden. Vissa dagar är fortfarande gråtiga, det är mer sällan nu. Idag var hennes lillasyster på besök och jag fick den stora äran att ha henne alldeles för mig själv...

I drömmarnas värld, fast det kändes så verkligt och som om jag ändå var vaken. Jag vaknade även till emellan, kollade på klockan och återgick till där vi var. Vår lilla älskade änglabebis var hos mig... Hon var jätteglad och skrattade, kramades och h...

Är det att vara mormor för andra gången. Denna skiljer sig markant på många vis. Inte bara pga att Amber skrek direkt (underbart) utan även att vi inte fått träffa underverket än (ja, jag längtar som en tok) för att lilla familjen har sagt ifrån å de...