Har det varit på sistone. Är säkert över en mån sen som jag började ifrågasätta om medicindosen inte borde ökas eftersom lilla M ökat i vikt. Svaren vi fick var- hon har maxdos och att det brukar inte räknas efter vikten utan efter åldern. Min magkänsla sa att det inte kunde stämma men man argumenterar inte emot nån som är utbildad i ämnet för en magkänsla som känns som ett klent motargument. Tiden gick och kon får oftare och oftare kramper/ spasmer. Förra v var hon kall i pannan, jag tyckte det kändes otäckt men D sa att hon är det ibland och hon såg inte ut att må dåligt så det var inte mer med det. Natten mellan tis- ons blev det en ambulansfärd till UAS då hon hade varit väldigt ledsen hela dagen (trodde det var tänder på G) och sen på kvällskvisten blir hon askgrå och kall i hela ansiktet, inte kontaktbar. Andades gjorde hon. Drog en kaskadkräka även. Väl i Uppsala så tömmer dom tarmen och säger att det kan vara ett kärl som brustit- ni kan åka hem (!!!!!) för ni ska ju vara här igen på em.... Logiskt?! Inte värst. När D hämtade mig var Lilla M gråbeige i ansiktet och ögonlocken upplevdes röda... Hon såg död ut!! Hu!! Jag spände aldrig fast mitt bälte utan försökte få till en reaktion hos henne. Fick en pytteliten. Jag satt hela vägen och smekte hennes kind samtidigt som jag kände om hon andades. Vidrigt långt till Uppsala! Hon vaknade till lite strax innan vi kom fram och då började hon krampa/ spatta. Läkaren konstaterade att medicindosen var för låg... (no shit Sherlock) och DUBBLADE DEN! Skapligt låg då. Dom tror att det kan ha med EPn att göra att hon "försvinner" så där. Att hon växlar i temp och tappar/ ökar i färg kan ha med den neurologiska skadan att göra. Kul att vi fick veta det nu när hon är 9 mån, bättre sent än aldrig antar jag... I natt har hon sovit här. Vi hämtade henne efter jobbet vid 22. Hon tvärsomnade men vaknade efter ca 20 min och krampade. Tussan. Somnade om och sov sen hela natten- första gången det händer när hon sover här. Det betyder INTE att jag gjorde detsamma ;) Fick väcka henne vid 9 för att gå ner och ta medicin. Hon somnade om. Väckte henne igen för att duscha. Somnade igen och sover nu i min famn- bästa som finns!! <3 En promenad står på agendan och träning- om hon vaknar ;) BRB

 

Yvonne Henriksson

24 oktober 2014 14:14

Fy va jobbigt ni har det , all oro som ni måste stå ut med :-( hoppas att dom får ordning på rätt medecin dos , så hon slipper krampa .. Skönt att du njuter av gos och kärlek till lilla Miranda 💞 bästaste mormor .
Kram

Veronica Rosqvist

9 november 2014 01:26

?

 

mamman

25 oktober 2014 12:18

Ja, hua kan man verkligen säga :/ tur jag har dig som stöttar oss <3

http://suspicious.bloggplatsen.se

 

Helena Ersson

29 oktober 2014 11:53

❤️ Gråter när jag läser din blogg och är så himla imponerad, stolt över dig kära Vivvi! Kram

Veronica Rosqvist

30 oktober 2014 10:56

Nämen... Inte behöver du gråta. Tack raring. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mirandas lillasyster alltså. Hon har temperament och humör. Om hon vill till sin mamma så ser hon minsann till att det sker! Slutar inte skrika (hysteriskt, som om man slagit henne) förräns hon är i sin mors eller fars trygga famn. Nu har vi haft m...

Är vi båda vad det verkar- ja rent av alla tre. Denise är ute och rider och jag får vara en liten stund med Amber innan jag vilar igen... Jag har för första gången fått ge liten mat. Hennes premiär med morotspuré även. Det var gott!! Lite gröt till "...

Försvann så tog hon även blogglusten med sig. Hon är i tankarna varje dag och hela tiden. Vissa dagar är fortfarande gråtiga, det är mer sällan nu. Idag var hennes lillasyster på besök och jag fick den stora äran att ha henne alldeles för mig själv...

I drömmarnas värld, fast det kändes så verkligt och som om jag ändå var vaken. Jag vaknade även till emellan, kollade på klockan och återgick till där vi var. Vår lilla älskade änglabebis var hos mig... Hon var jätteglad och skrattade, kramades och h...

Är det att vara mormor för andra gången. Denna skiljer sig markant på många vis. Inte bara pga att Amber skrek direkt (underbart) utan även att vi inte fått träffa underverket än (ja, jag längtar som en tok) för att lilla familjen har sagt ifrån å de...