Idag har vi haft gos hela dagen jag och lilla M. Så mysigt- som alltid. Kände såklart att hon saknat mig lika mycket (minst) som jag henne ;) Hon är inte alls lika stel nu. Säkert för att kortisonet börjar gå ur kroppen. Vi var hos grannen och hjälpte henne möblera om. Lilla M och Casper turades om att skrika och sova, ibland även samtidigt ;) Så idag har vi kunnat göra gymnastik igen. Hon blev inte ens särskilt sur- DET kan hon bli. Vi körde ändå imse vimse spindel 2 ggr och så gympade vi igenom 2 låtar med Babblarna. Hennes favvosar :) Hon fick även lite kroppskännedom: Mirandas fot (då blev hon sur och kräktes även lite), knä, mage, hand, arm, kind, näsa, panna, hår. Inte speciellt sur då heller. Efter det tog vi en prommis och en dusch. Man måste duscha efter träningen ;)) När D kom satte jag Lilla M i knät och hon bara satt helt lugnt och tyst jättelänge- det är ovanligt. Jag gosade och pussade och talade om för henne hur mysig hon var. Då sade D "hon är astrött"- partypooper... ;)) Hursomhelst är det så härligt att det sakta men säkert börjar bli "våran" Miranda igen. Hoppas bara att det fortsätter i positiv anda men en minut i taget. Somnar med ett leende! <3 BRB

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mirandas lillasyster alltså. Hon har temperament och humör. Om hon vill till sin mamma så ser hon minsann till att det sker! Slutar inte skrika (hysteriskt, som om man slagit henne) förräns hon är i sin mors eller fars trygga famn. Nu har vi haft m...

Är vi båda vad det verkar- ja rent av alla tre. Denise är ute och rider och jag får vara en liten stund med Amber innan jag vilar igen... Jag har för första gången fått ge liten mat. Hennes premiär med morotspuré även. Det var gott!! Lite gröt till "...

Försvann så tog hon även blogglusten med sig. Hon är i tankarna varje dag och hela tiden. Vissa dagar är fortfarande gråtiga, det är mer sällan nu. Idag var hennes lillasyster på besök och jag fick den stora äran att ha henne alldeles för mig själv...

I drömmarnas värld, fast det kändes så verkligt och som om jag ändå var vaken. Jag vaknade även till emellan, kollade på klockan och återgick till där vi var. Vår lilla älskade änglabebis var hos mig... Hon var jätteglad och skrattade, kramades och h...

Är det att vara mormor för andra gången. Denna skiljer sig markant på många vis. Inte bara pga att Amber skrek direkt (underbart) utan även att vi inte fått träffa underverket än (ja, jag längtar som en tok) för att lilla familjen har sagt ifrån å de...